Titta mamma, en vit människa!

Titta mamma, en vit människa!

Solen står högt på himlen. Den smala vägen jag går på slingrar sig genom det vackra landskapet i södra Indien. Så långt jag kan se finns stora gröna kullar klädda med tebuskar, kaffeplantor, bananplantor och palmer. Jag passerar små hus, några höns kacklar på en gårdsplan och en ko går lös och betar i diket. Så fort någon av de boende får syn på mig vinkar de glatt och hejar, barn och vuxna kommer ut ur sina hus för att titta! Det är uppenbart att det inte är så vanligt med västerlänningar i området.

Vid ett av husen blir jag hejdad. Pappan i huset vill att jag kommer in och dricker te med familjen. Han visar mig in i det enkla huset och ber mig sitta på en av de slitna röda plaststolarna, medan hans fru serverar mig te och rostade nötter. De frågar var jag kommer ifrån, vart jag är på väg och om jag har familj. Jag fascineras ofta över den gästfrihet jag möts av på mina resor. Så fort man kommer bort en bit från turiststråken får man samma trevliga bemötande. De vinkar, hejar, ler och vill gärna prata.

På en promenad under min senaste resa kom en hel indisk familj åkande påFamilj stannar och fotar - krönika 2 en motorcykel. De vinkade när de körde förbi och cirka 50 meter längre fram vände de tillbaka för att fotografera mig, tillsammans med frun och de tre barnen. Tänk att en helt vanlig tjej från Västernorrland kan vara så spännande i deras ögon att de till och med vänder om för att fotografera. Detta är dessutom inget unikt utan händer lite nu och då när jag reser.

När jag besökte en by i Ghana blev jag inte fotograferad, men jag fick däremot en levande höna i välkomstpresent. Jag hade lite svårt att ta med henne i ryggsäcken, så de serverade henne som middag i stället.

Det vänliga och nyfikna bemötandet har varit en röd tråd i de flesta länder jag besökt och jag tänker ofta på hur vi i Sverige gör, när vi bemöter personer från andra kulturer. Det är nog rätt få svenskar som hejar, vinkar och direkt börjar prata med en okänd människa på gatan, bussen eller restaurangen. Vi är som regel rätt försiktiga av oss och noga med vår integritet, inte minst om det är en person från ett annat land vi möter. En rätt tråkig egenskap, tycker jag.

Även om du inte vill bjuda hem en främmande person på te eller ge bort en levande höna så kan du i alla fall le och heja, för det betyder mycket för personen du möter!

Av:  Helén SahlstrandLeg.dietist, författare och fotograf