Mamma vet hur det ska vara!

Mamma vet hur det ska vara!

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERAFör några år sedan i en by i södra Sri Lanka träffade jag Indika, en tjej i 25-årsåldern, som just fått sitt första barn. En vacker liten pojke med stora bruna ögon. Kulturskillnaden blev snabbt tydligt när vi satt och pratade.

Att barnkunskap sprids från mun till mun var tydligt hemma hos Indika. Det var mamma och de äldre kvinnliga släktingarna som visste hur barn skulle skötas.

– Jag kommer att stanna i mammas hus i tre månader, berättade Indika på knagglig engelska. Mamma ska lära mig hur man tar hand om barn. Om tre månader, när jag har lärt mig det, kan jag flytta hem till min man och till vårt nya hus.

Indika såg trött och sliten ut. Den lille sov, åt och skrek. Han var ofta otröstlig, men Indika var tålmodig.

– Det är så här med alla barn de tre första månaderna, förklarade hon. Först skriker och gråter de i tre månader, sen blir de glada och skrattar. Förklaringen var så enkel, enligt Indika, alla barn betedde sig lika.

Det var uppenbart att Indika var hos sin mor för att lära, för när pojken skulle bada fick jag tillsammans med Indika se hur det skulle gå till. Jag följde med in bakom huset. På en pall på gården satt Indikas mamma med pojken i knäet och en balja vatten bredvid sig. Indika och jag såg på medan mamma visade och förklarade. För mamma vet precis hur det ska vara!

När badet var klart frågade jag Indika var hennes man var dessa månader och om inte han hjälpte till med barnet, så tittade hon frågande på mig och sa:

– Han bygger hus. Jag tar hand om barnet. Det hördes tydligt i hennes röst att det var en självklarhet för henne.

Nu när jag själv sitter med en två månader gammal son i mina armar, tänker jag på Indika. Ibland hade det varit skönt att ha det som i Sri Lanka, att som förstföderska bo hos sin mamma i tre månader och lära sig allt. Samtidigt är jag glad för att det i vårt samhälle är accepterat att män och kvinnor delar ansvaret för de små liven och att det inte enbart är kvinnans uppgift.

Jag är också mycket glad för att jag födde min gosse i Sollefteå och inte på en madrass av kokosnötsfibrer i Sri Lanka.

Helén Sahlstrand   Leg. dietist, författare och fotograf