Hakuna matata! ”Det finns inga bekymmer”

Bild-krönika-6,-Buss - web

Hakuna matata! ”Det finns inga bekymmer”

Jag är på väg in till Sollefteå. Det är en av årets hittills varmaste dagar och oturligt nog har fläkten i min bil gått sönder. Jag är lite stressad och sen till ett möte. Till råga på allt svänger en mindre stressad bilist ut framför mig framför. Jag försöker hålla mig lugn, men irritationen växer inom mig, när bilen håller knappt 70 på 90-vägen vi kör på! Och inte går det att köra om heller!

En låt med afrikanska rytmer börjar spelas på radion och rätt snart är irritationen som bortblåst. Låten får mig att tänka tillbaka på en bussresa i Ghana, som inte riktigt blev som det var tänkt…

Jag var på väg i en trång minibuss mellan två städer i norra Ghana. Bussen skumpade fram på en röd, dammig, tvättbrädeliknande väg. Bussen saknade både innertak och lyx som stötdämpare och AC. Den var inredd med mörka, slitna galonsäten, som blev brännande heta av solen. Sätena hade dessutom minimalt med stoppning, vilket snart kändes av. Eftersom AC saknades var vi tvungna att ha minst ett fönster öppet, för att inte få värmeslag. Röda, dammiga vägar i kombination med svettiga kroppar och öppna rutor gjorde oss alla röda av damm från topp till tå.

Det var inte bara AC och stötdämpare som inte fungerade som det skulle på bussen. Efter ungefär en timme lossnade bussens bensintank, något som löstes genom att binda fast tanken med ett rep. För säkerhets skull band man repet runt hela bussen, som ett presentsnöre runt ett paket.

Ett par mil senare small det åter under bussen. Denna gång var det inte bensintanken utan kylarvattenbehållaren! Den hade spruckit och kylarvattnet läckte ut som från ett såll. Vi fick stanna i en by för att försöka laga kylaren, men när vi åter kunde köra var kylarbehållaren fortfarande trasig och det fortsatte att läcka. Detta löstes med att chauffören köpte en uppsjö av halvliters dricksvattenpåsar. Och resten av resan fick vi, med bara några kilometers mellanrum, stanna och fylla på behållaren.

… och som om det inte vore nog. Cirka en mil från slutstationen smäller det igen! Denna gång var det inte kylaren, utan återigen BENSINTANKEN!

Resan skulle ha tagit fyra timmar, men tog det dubbla! Men som man säger på swahili: ”Hakuna matata” Det finns inga bekymmer! Så när allt kommer omkring, vad gör egentligen en trasig fläkt och några minuters försening en sommardag i Sollefteå…

 

Helén Sahlstrand

Leg.dietist, författare och fotograf

www.kryddaderesor.se